Fel - en mänsklig sak

Del 3 i "lärare av i mongon" av Carlgren och Marton.

Reflektion 2
Under rubriken ”Mångfaldens skola” så har Carlgren och Marton refererat till Björklund:

[För att ett äkta samtal ska kunna föras mellan exempelvis lärare och elever måste läraren kunna se och behandla eleverna som sina likar i meningen att de bör övertygas på exakt samma grunder som hon själv är beredd att bli övertygad på. Utan en sådan ömsesidighet blir samtalet ett försök till övertalning utifrån en maktposition (Björklund, 1990). Vidare förutsätter dylika samtal att alla deltagare kan förutsätta att de kan ha fel – alltså även läraren. (Carlgren & Marton).]

Jag ville ha med detta referat för jag tycke att det tog upp en väsentlig punkt. För att eleverna ska kunna få förtroende för sin lärare måste denna agera på ett professionellt sätt ”behandla andra som man själv vill bli behandlad”. Det Björklund har yttrat sig om är viktigt, läraren måste bemöta eleverna som sina likar, för att alla ska få en chans att ge uttryck åt sina åsikter. Även om eleven inte anses ha ”rätt” i ett visst sammanhang så innebär det inte att dess åsikter är mindre betydelsefulla. Läraren ska inte få utnyttja sin maktposition hur som helst och t.ex. övertala eleverna. Det är viktigt att läraren tar sig tid att lyssna, förstå och ge feedback till eleverna så att de känner att de har någon betydelse, att vad de tycker spelar roll. För vissa elever är skolan den enda trygghet de har. Om man inte kan komma fram till något enat beslut får läraren och eleverna kompromissa. Det är även viktigt att redogöra för eleverna att alla kan ha fel, även läraren. Det är något som man inte ska sticka under stolen med.

Under mina år bakom skolbänken har jag upplevt både bra och sämre exempel på lärares relation till att ha fel. När en lärare har haft fel och vågar erkänna detta uppmärksammas det på ett positivt sätt. Man lägger inte så stor vikt på det eftersom man vet med sig att alla kan göra fel, man är inte mer än människa. Fast när en lärare är för stolt för att erkänna och försöker komma undan med att han eller hon har haft fel så uppmärksammas detta på ett negativt sätt. Om man lyckas genomskåda detta, vilket man ofta gör är det därefter ganska svårt att glömma bort detta. Man tappar förtroende för läraren.

Som lärare ska man kunna svälja sin stolthet och föregå med gott exempel. Man ska påpeka att det är okej att göra fel. Genom att acceptera att man själv har fel och brister blir det enklare att acceptera andra.  

väl möt/ storemelie