Kunskap - relation mellan människan och världen

Del 3 i "lärare av i mongon" av Carlgren och Marton.

Reflektion 1
I kapitel 7 under rubriken ”Kunskapen är rationell” skriver Carlgren och Marton att:

[Istället för att se kunskap som en substans kan man uppfatta den som en relation mellan människan och världen. Det innebär att kunskap ses som uttryck för människans (elevens) förhållande till världen snarare än som något som ska tas in eller läras in.]

Jag fastnade för detta stycke eftersom jag själv har upplevt att lärarna fokuserare mest på att eleverna ska prestera resultat (lära in).  Vilket ha medfört känslan av att de är mer angelägna om att ge betyg än kunskap. Jag tror att man skulle vinna mycket genom att flytta fokuset från ”att se kunskap som en substans” till att se den ”som en relation mellan människan och världen” vilket Carlgren och Marton skriver.  Det är viktigt att man t.ex. förklara för eleverna att man måste kunna en viss mängd matematik för att klara sig i samhället (relation mellan människa och världen). Kunskapen ska vara användbar utanför skolan. När eleverna väl förstår detta så banar det vägen för en mer genuin undervisning med en bra grund att bygga vidare på.

Undervisningen spelar en stor roll när man ska lära sig något nytt. Om man kan ge eleverna en mer varierad undervisning (prova på nya arbetssätt) istället för att följa samma mönster så kanske man kan lyckas med att väcka elevernas intresse för lärande. Jag har även upptäckt ett arbetsätt som fungerar bra på mig vilket jag tror starkt på. Det lyder så här: ju fler sinnen man använder när man ska lära sig något, desto enklare är det att både lära in och komma ihåg dessa kunskaper. Varför inte dra nytta av de sinnen vi har utrustats med? Detta tycker jag att dagens lärare ska anamma!

tack och hej/ storemelie